Material: kuddar, söndriga cykelslangar, metall

Bland billiga kuddar och söndriga cykelslangar gömmer sig många tankar och känslor. Om sex, sexualitet, identitet, normer, autism, pubertet, rädsla, kärlek. Cykelslangarna som tillsammans bildar en harness, en stor queer symbol. Den håller den mjuka kroppen på plats, som får hjälp att inte falla isär. Ett skyddsnät. En hård, tuff utsida och en mjuk, snäll insida. Harnessen får mig att tänka på heteros syn på Prideparaden, pappas ord som ekar i mitt huvud att “det bara är massa läderbögar och analsex”. Den får mig att tänka på strap-ons och lesbiskt sex. Den får mig att tänka på mörka, svettiga svartklubbar under gatorna på pride veckan - chokers, meshtröjor, fria bröstvårtor, hångla i toalettkön. Kuddarna som den mjuka insidan, att vara snäll, försiktig, öppen kommunikation, starka känslor, att få vara mig själv. 

Jag tänker på hur queers i århundraden försökt vinna respekt. Vi försöker tvätta bort den smutsiga sexuella stämpeln som min pappa nämnde, vi försöker visa att det är kärlek precis som bland heterosexuella. Att bli reducerade till en perversion eller kink. Att låtsas som att sex inte är en viktig del av queer identitet för att bli respekterad av samhället är som att hålla med om att vi är lite äckliga, att det inte är viktigt för oss att få knulla. Sexualiteten tas ifrån oss och ersätts med ett krav på att vara familjevänliga, annars får vi inte va med. Jag tänker på att livet går långsammare för queers, som inte lika avslappnat kan utforska sin sexualitet. Gör det i skuggorna.

Jag tänker på hur autister fråntas sin sexualitet, att vi ses som asexuella. Att en förälder säger “We have enough problems, don’t talk to us about sexuality” som i boken “Asperger’s Syndrome and Sexuality” av Isabelle Hénault. Autism är ett handikapp i mångas sexuella utveckling, men forskning visar att autister är minst lika intresserade och nyfikna som neurotypiska tonåringar, och har ett lika stort behov. Men att kommunikations- och sociala svårigheter, dålig självkänsla m.m kommer emellan. Att koncentrationssvårigheter, prestationsångest, sensorisk/taktil känslighet m.m kan påverka ens möjlighet till att slappna av och vara i nuet. När jag uttryckt mina besvär har jag många gånger fått svaret “är du tillräckligt kåt löser sig allt det andra” och det gör mig både arg och ledsen, för då känns det som de ifrågasätter min förmåga att vara kåt eller kär eller över huvud taget intresserad av sex och den andra personen/erna. 

Jag tänker på hur mina vänner berättar om sin barndomscrush i The L Word, Shego i Kim Possible, hemliga kyssar i buskar. Jag tänker på hur jag blev sedd i gymnasiet, 16-åring med stay-ups och chokers. Jag tänker på tinderkillen som plötsligt ströp mig mitt i samlaget, kanske antog han att jag gillade sånt jag har ju tatueringar över hela kroppen. Jag tänker på när jag mitt i natten gick hela vägen hem till tjejen jag dejtade, hånglade i sängen, sov med jeansen på. 

Bland heteros är jag för queer, bland queers är jag för straight, bland neurotypiska är jag för komplicerad, bland autister är jag för sexuell, bland alternativa är jag för vanilj, bland normies är jag för kinky. Svart på vitt.